- Vilka olika ledningsformer finns det och hur fungerar dessa?
För att bli räddningsledare krävs det att man har viss utbildning. I LSO står det i tredje kapitlet i 18 paragrafen att i en kommun ska det finnas en räddningschef. Räddningschefen får utse någon annan som uppfyller behörighetskraven. De behörighetskraven är: MSBs vidareutbildning i räddningstjänsts utbildning räddningsledare A eller avlagt brandingenjörsexamen och genomgått MSBs påbyggnadsutbildning i räddningstjänst.
Gamla utbildningar är det lägsta brandförman deltid.
Insatschef (insatsledare), precis som namnet säger är det den person som leder en insats.
RCB, räddningschef i beredskap, lite högre än insatschef.
Styrkeledare ledare för styrkan, kan vara räddningsledare om han är den ända styrkeledaren på olyckan, kommer det fler styrkor så blir han som var där först räddningsledare tills en RCB eller IC anländer och tar över ansvaret,
Räddningsledare (totala), den som leder en insats hos räddningstjänsten är räddningsledaren. Eller räddningschef. Det kan egentligen vara vem som helst men är alltid den som har högst ”rank” och som har utbildningen för att det. Räddningsledare A minst. Denna kan vara insatschefen, RCB eller styrkeledare beroende på insatsen.
En ledare eller chef kan styrka på många olika sätt. Det kan vara följande:
Direktstyrning är en planeringsinriktad styrform, där den anställde får exakta detaljbeskrivningar över vad som ska utföras och hur detta ska gå till.
Målstyrning innebär att individen ges möjlighet att påverka sitt arbete och att fatta egna
beslut. Styrningen består vid målstyrning i att ange ett övergripande mål och att låta den anställde själv fatta beslut om och ansvar hur detta mål ska uppnås.
Programstyrning handlar om hur ledning och anställda i samråd beslutar om hur man ska bete sig i olika situationer torde de inträffa.
Styrningen genom framförhållning innebär att man styr utifrån vad man tror sig se i framtiden, antagligen baserat på prognoser och liknande. Man ser till så att företaget är väl förberett inför framtida behov.
Styrning i efterhand handlar om det motsatta, där företagets förmåga att lösa uppkomna behov är ett resultat av de anpassningar och de “pareringar” företaget gjort efter att de blivit medvetna om vilka behov de ska tillfredställa. Det senare riskerar att placera företaget på efterkälken kunskaps- och teknikmässigt.
- Finns det och hur fungerar samverkan mellan olika organisationer?
Under en insats måste man samverka med tex polis och ambulans. Polisinsatschef och sjukvårdledare och räddningsledare måste samverka för de leder sina organisationer. Räddningsledare kan inte bestämma över de andra men är oftast viktigast och kan säga vad de andra inte får göra.
Initiativet ligger hos den som är mest berörd av olyckan. Bombhotet som exempel.
Myndigheter och organisationer som kan vara berörda har alla speciell kunskap och kompetens för att möta olika hjälpbehov. De arbetar ofta tillsammans under ledning av egna chefer och arbetsledare. Med det totala hjälpbehovet för ögonen ska de komplettera och underlätta varandras arbete i så stor utsträckning som möjligt.
- Vilka taktiska inriktningar finns och hur fungerar de?
Det finns först och främst en taktiskt huvudinriktning som man väljer. Dessa är:
Rädda människor
Rädda egendom och miljö.
Sen väljer man TGI, taktisk grundinriktning. Finns fyra taktiska inriktningar man kan göra:
Livräddning
Tillintetgöra skadekällan
Begränsa skadeutbredning
Fördröja skadeutbredning
Det som påverkar valet av taktisk grundinriktning är framförallt syftet med räddningstjänst/ skadans art och tillgången på resurser. TGI kan ändras om man får förstärkning eller om skadan ändras. Tex en skogsbrand. Blir den plötsligt väldigt intensiv så direkt släckning (Tillintetgöra skadekällan) inte längre räcker till för man kanske backa tillbaka och göra en begränsningslinje och göra en passiv släckning (begränsa skadeutbredning). Och blir skogsbranden så kraftig så man vet att begränsningslinjen inte räcker till så kan man göra den ändå för att fördröja skadeutbredning och vänta på förstärkning.
För att veta vilken taktik man ska välja gäller det att ha mycket information om vad som hänt. En metod för detta är Obbo – Orientering, Bedömning, Beslut, Order, En obbo genomförs när man kommit fram till en olycksplats men också flera gånger under själva insatsen. Det innebär att Styrkeledaren och eventuella räddningsledaren tar sig en stund att orientera sig på objektet och ta reda på vilka problem som finns. Sen måste man samla den informations man redan har och fått tag på under orienteringen för att kunna göra en bedömning av vad det finns för lösningar. Sen beslutar man om hur man vill lösa problemet och sen ger man en order om vad man beslutat. Sen gäller det att första obbon är snabb för att tex rädda liv medans när man följer upp och utvärderar efter en stund gör en ny obbo som kan ta längre tid.
- Hur fungerar kommunikationen? Vilka vägar måste man gå?
Mellan olika organisationer som tex polis och räddningstjänst kan man se under samverkansfrågan att tex en räddningsledare inte kan bestämma över andra organisationer så då måste egentligen kommunikationen gå först upp till ledningsgruppen och sen ner igen.
Hjälpmedel för kommunikation i framtiden kommer bli gemensamt för både räddningstjänst, polis och ambulans kommer vara Rakel. Eftersom systemet Rakel inte är fullt utbyggt än kommunicerar man med de andra organisationerna genom det traditionella radiosystemet. Eller helst genom den ledningsplats som finns.
http://www.srv.se/templates/SRV_Page____1317.aspx
http://www.srv.se/Shopping/pdf/24108.pdf
http://www.msbmyndigheten.se/upload/Publikationer/0068-09_Tactics_command_leadership%20.pdf
http://www.raddningsverket.se/Shopping/pdf/14936.pdf
http://www.raddningsverket.se/Shopping/pdf/10196.pdf
