Lärfrågor Komplexa miljöer
1. Vilka metoder finns det för räddningsinsats vid särskilt komplexa och riskfyllda miljöer för att förhindra eller mildra fortsatta skador på liv, miljö och egendom?
Vid räddningsinsatser där det finns riskfyllda miljöer har man en rdl1 som leder, ansvarar och underlättar rd-insatsen. Denna arbetar inledningsvis med ”mask på” för att sedan assistera, protokollföra och lämna info till ansvariga. Rdl2 övertar det aktiva arbetet från rdl1 och underlättar rd-insatsen och arbetar med ”mask på”. Vid stora och svåra insatser finns en nödlägesgrupp som består av rdl och 2 rd. Denna grupp skall vara tillgänglig för en snabb undsättning av rd vid ett nödläge och kommer också att agera som avlösningsgrupp. En skyddsgrupp finns också som består av 2 rd som svarar för att reträttvägen säkras mellan rd-paret och baspunkten samt underlättar rd-parets arbete med tex slangdragning. Skyddsgruppen kan ledas av rökdykargruppens rdl eller av egen rdl.
När det blir rökdykarinsatser vid svårare och mer komplicerade objekt så behövs det andra standardrutiner för att klara av insatsen på ett säkert sätt. Det är rökdykarreglementet som styr hur dessa standardrutiner kan se ut. Men nedan så är ett exempel.
Tre längder smalslang används på rökdykarnas och rökdykarledarens slang. För att kunna säkra reträttvägarna för rökdykarna och underlätta deras arbete där framme så använde man sig av en skyddsgrupp. Skyddsgruppen använder sig av egen slang och då två längder smalslang. Rökdykarledaren leder rökdykargruppen och även skyddsgruppen. En nödlägesgrupp finns tillgängliga för att snabbt kunna undsätta rökdykarna ifall det uppstår en fara eller så används dem som avlösningsgrupp. Nödlägesgruppen har eget vatten uppkopplat med tre längder smalslang och vid avlösning så går dem in med sin slang och avlöser rökdykargruppen framme vis strålröret så att man slipper onödig slangdragning.
Man har även kopplat en 50 meter matarslang från nödlägesgruppens kyrka där man kopplar på ett ”back-up” strålrör. Den ledningen ska vara tom från vatten. Då man har två bas 1:or på plats så korskopplar man pumparna till vardera kyrka för att säkerställa tillgången på vatten till rökdykarna.
Enligt AFS 2007:7 så ska rökdykarna ha säker tillgång till släckvatten under hela insatsen. Därför är det lämpligt att koppla upp bilarna mot varandra och mot brandpost så att riskerna att man slut på släckvatten minimeras.
Det är inte bara vid rökdykning som det kan räknas som komplexa miljöer. Även vid insatser mot farliga ämnen som kommit ut kan dessa rutiner tillämpas. Men där är det mer ämnet och förhållandena runt om som styr vilket upplägg man har. Det kan vara hur vinden ligger på, läckagets storlek, vilka riskzoner ämnet kräver mm.
3. Vad är en komplex miljö?
Det finns ett flertal olika kriterier för vad som är en komplex miljö. Man kan generellt säga att det är miljöer som ofta kräver annan taktik, ledning och arbetsförfarande än vad som vanligen används vid insatser som är av normal karaktär.
En komplex miljö kan vara en rökdykarinsats som har långa inträngningsvägar, där man uppgraderar rökdykargruppen med skyddsgrupp och reservgrupp. Komplexmiljö kan också vara där det inte medges chans till ventilation, där det finns särskilda risker som gasflaskor.
En komplex miljö kan vara på ett fartyg där det kan vara mycket svårt att orientera sig och stor risk för kraftig värmeutveckling.
4. Vad finns det för risker vid räddningsinsatser i komplex miljö och hur avläser man dessa?
Olika från situation till situation. Riskbedömning ska ge flera risker som finns för just den insatsen. En vanlig risk vid rökdykning allmänt är tryckflaskor som acetylen, syrgas, gasol och statsgas. Vid komplexa miljöer och framförallt insatser med långa inträngningsvägar är risken för övertändning och brandgas explosion större eftersom det troligtvis kommer få brinna längre så blir brandbelastningen högre och kan bli övertändning och svårare är det att hitta bränder och dessutom finns det oftast mer än ett rum och därmed ökar risken för brandgas explosion. Extra viktigt är det att hålla sig nära varandra. Särskilt vid dålig sikt. En riktigt svår miljö och om man gått från varandra långt försvårar mycket om man skulle falla ihop så måste man kunna hitta den ihop fallna fort och bege sig ut. Då kan också vägen ut vara lång och svår. En risk till är att man kan slita ut sig väldigt mycket genom att dra runt på slangen som fastnar på många ställen. En risk är att man får för kort slang så man är nära men inte riktigt når fram måste då backa tillbaka tidigare än man trott. Även om man sätter på en extra slang så man får tre slanglängder kan det vara för lite. Det blir dessutom svårare att orientera sig vid komplexa miljöer och det är större risk för att huset/byggnaden är närmare att kollapsa om brandbelastningen är hög som jag skrev tidigare.
- Långa/komplicerade inträngningsvägar – insatsplaner, kartor, prata med personer som kan byggnaden
- Hög brandbelastning – var och vad är det som brinner
- Stora rumsvolymer – insatsplaner, läsa byggnaden
- Dolda utrymmen – insatsplaner
- Risk för att rökdykarnas reträttväg kan spärras – försiktighet, skyddsgrupp
- Stora svårigheter att orientera sig – försiktighet, skyddsgrupp
- Försvagade byggnadskonstruktioner – läsa byggnaden, deformationer, konstiga ljud
5. Hur förhindrar man dessa risker?
Enligt AFS §6 får man inte på börja en rökdykarinsats eller kemdykning förens man gjort en riskbedömning enligt §5 och har tillräckligt med bemanning och man gjort en kontroll på sin andningsutrustning. Eftersom man inte kan förhindra att olyckor inträffar så får man helt enkelt vara noga med att följa rutinen för rökdykning och inte utsätta sig för några risker. Sen får man alltid vara extra försiktig när det handlar om komplexa miljöer.
- Fler rökdykargrupper
- Skyddsgrupp
- Nödlägesgrupp
- Fler rökdykarledare
- Förstärkningsstrålrör
- Utrustning för ökad säkerhet ex IR kamera, lyslina
- Räddningsluftpaket
- Tillgång till insatsplaner eller kontaktpersoner
- Riskbedömning